Om oss
En djärv idé med sikte på framtiden. En unik byggnad förankrad i historien. Allt på den mest oväntade av platser.
Renzo Piano (f. 1937), arkitekten bakom Vandalorum, värderar platsen högt. Den plats där hans arkitektur ska vara en del av framtiden. Han värdesätter och låter sig inspireras av de lokala materialen och byggnadsteknikerna. Därför är hans museer inte baserade på en förutfattad idé utan ”växer upp ur marken”.
På platsen för Vandalorum, mellan Värnamo och en av landets mest trafikerade vägar, låg en gång en torklada för hö av imponerande mått, rödmålad och med en sinnrik takkonstruktion. Denna lada har Renzo Piano Building Workshop i sina ritningar låtit mångfaldiga till elva lador, placerade i en ring för en naturlig rundvandring genom utställningar och andra funktioner och med en skyddande innergård för alla slags aktiviteter.
Piano är en ljusets mästare med krav på ideala förhållanden för våra upplevelser. Vandalorum är därför inte bara ett konstverk i sig själv utan kännetecknas av funktionalitet och kvalitet.
Piano är arkitekten bakom flera andra museer såsom Centre Pompidou i Paris (tillsammans med Richard Rorgers), Fondation Beyeler i Riehen, Whitney Museum of American Art i New York, Centro Botin i Santander, Zentrum Paul Klee i Bern och Astrup Fearnley Museum of Modern Art i Oslo.
Sven Lundh (1925–2015) initiativtagare till Vandalorum, växte upp i Lagan, norr om Ljungby i Småland. På väg från skolan, 15 år gammal, fick han syn på konstnären Sven Ljungberg, som stod och målade vid vägkanten. En upplevelse som tog evigt fäste i honom för konsten och formens betydelse, där motivet i verkligheten, en förbuskad grusgrop, fick en betydligt bättre identitet på Ljungbergs oljemålade duk.
Lundhs intresse för konsten var väckt. Han gick på målarkurser för lokala konstnärer. Gick på utställningar och fick kontakter. Träffade sin hustru Kerstin och bosatte sig i Värnamo 1947.
Tillsammans med konstnärer i Småland startades galleriet Spegeln i Värnamo under mitten av 50-talet och Lundh tog jobb som försäljare i konfektionsbutik. Han var mannekäng för herrkläder när det behövdes och var hela tiden intresserad av hur han klädde sig.
Möbeldesigner Yngve Ekström engagerade Lundh som säljare för möbler från bolaget "De Fem Fabrikerna" och lanseringen av den fårskinnsklädda fåtöljen Lamino satte fart. Det gick bra. Lundh blev senare också agent för danska producenter av möbler ritade av Hans J. Wegner och Mogens Koch. I Värnamo fanns redan Bruno Mathsson, med vilken Lundh verkade genom alla år.
Samtidigt bidrog Lundh till en regional förstärkning av konstlivet i Småland genom bildandet av Smålands Konstnärsförbund 1958 och senare Smålands Konstarkiv 1964. Det var långt innan kommuner och landsting hade format kulturnämnder och strategier för konsten i samhället. Tillsammans med konstnärerna insåg Lundh behovet av sammanhang och platser där kulturella möten kunde äga rum. Han ska ha sammanställt närmare 500 utställningar under sitt liv.
Företaget Källemo återstartade Lundh 1971 i Värnamo med koncept av möbler, som bär kvalitet i stark idé, hellre än volym och pris. I samverkan med många företag på trakten, löstes tillverkning av formgivarnas innovativa gestaltningar.
Lundh hade idén till Vandalorum redan 1984 med stark uppmuntran av Konstnärsförbund och Konstarkiv. Med Renzo Pianos idé satte bygget igång vintern 2010.
I Sven Lundh fann vi en människa som höll fast vid det han trodde på, envis och uthållig, men alltid påhittig. Han såg möjligheter, när det var som mest omöjligt.
Vandalorum öppnade portarna 2011, men tillblivelsen har en lång och spännande historia.
Namnet Vandalorum kommer från museimannen Pontus Hultén som tidigt engagerade sig i projektet. Hultén gjorde 2001 en stor utställning på Knäppfabriken i Värnamo som hette ”Den sanna historien om Vandalerna” och som presenterade idén att vandringsfolket Vandalerna skulle ha en historisk anknytning till Småland. Hultén fick genitivformen ”Vandalorum” från minnesstenen över drottning Kristina i Peterskyrkan i Rom där det står Svecorum Gothorum et Vandalorum Reginae – alltså att hon var Svearnas, Götarnas och Vandalernas drottning. I dag används hellre ordet Vendernas, men det är osäkert om det är samma folk som åsyftas.
Smålands Konstarkiv finns i dag i och samarbetar med Vandalorum som en självständig stiftelse. Konstarkivets verksamhet omfattar ca 5 utställningar per år, varav de flesta är egenproducerade. Smålands Konstarkiv grundades i Värnamo 1964 och har sedan dess skapat en betydande samling konst av konstnärer från 1920-talet till vår egen tid som är eller har varit knutna till Småland. Samlingen på ca 1500 verk ryms i Studiearkivet på Vandalorum. I samlingen återfinns verk av bl.a. Ann Margret Dahlquist-Ljungberg, Erik Dietman, Maria Bang-Espersen, Sten Dunér, Vera Nilsson, Magnus Bärtås, Sven Ljungberg och Julia Bondesson.
Smålands Konstarkiv drivs som en stiftelse med huvudmän från Värnamo kommun, Region Jönköpings län, Region Kronoberg samt Smålands Konstnärsförbund. Ordförande i stiftelsen är Karin Lundh.