Jonas Bohlin

Livet självt är utgångspunkten i Jonas Bohlins arbete som formgivare, inredningsarkitekt och konstnär. Han undviker trender och förbjuder sig själv att snegla bakåt och åt sidan. Han strävar mot att bygga ett eget formalfabet, ärligt och berörande. Det han skapar – möbler, belysning, textil, bruksföremål, interiörer eller konst – föds ur personliga erfarenheter och upplevelser.

1981 såg Sven Lundh (Källemo) Jonas Bohlins examensarbete –en märkvärdig stol i betong och järn – på Möbelmässan i Stockholm. Stolen väckte en nationell debatt om möblers funktion. Sitter ett föremåls kvalitet främst i dess fysiska hållbarhet, eller är det visuella uttrycket än viktigare för att föremålet inte ska kasseras i förtid? Concrete sattes i produktion i numrerad upplaga, precis som ett grafiskt blad. Idag är den ett samlarobjekt med särställning inom svensk designhistoria.

Denna utställning är Bohlins första solopresentation på 14 år. Själv beskriver Bohlin processen så här: ”Under de senaste månaderna har jag intuitivt format något jag bär på. Mina tangenter, steg och ord ger plats åt stål, trä, glas och textil, och möjligheten att tämja material till ting. Olika episoder i universum, i mig och i skapandeprocessen skenar som en vild häst över mitt papper. Mänsklighetens och Jordens utsatthet i vår mörka tid döljer kärleken till livet med sin skugga. Tingen blir uttryck för hopp och förtvivlan, kärlek och rädsla. Något som barnet i mig utmanar i vår lek, i gungan, vid läger-elden. Former, färger och konstruktioner finns i all oändlighet. Tingen i utställningen bär spår av form, som kan finnas i gränslandet där allting möts. Då och sen, mörk och ljus, här och där, jag och du.”

Utställningen åtföljs av en rikt illustrerad publikation med en nyskriven text av dramatikern Lars Norén.

Jonas Bohlin (f. 1953, verksam i Stockholm) är arkitekt SIR/MSA med examen från Konstfack 1981. Han var professor vid Konstfack2004-09. Bohlin har mottagit bl.a. Georg Jensen-priset, Bruno Mathsson-priset och Prins Eugen-medaljen.

^{Foto: John Nelander}